Fenixxx

Nu har jag tänkt (och det är ju aldrig bra, jag tänker alldeles för mycket).

När mina år som student lider mot sitt slut här vid jul, då kommer jag förmodligen vara på exakt samma ställe som jag var innan jag började plugga: framtidsplanerna är vaga, ingen flickvän, inget jobb som väntar på mig, ingenstans att ta vägen helt enkelt...

Hur gör man egentligen för att orka? Vilken motivation driver mig? Jag har inget svar, det bara knatar på och försvinner i ingenting.

Have no hopes
and have no dreams.
I think too much
and then I scream...
What have I done?
I've wasted so much time...

Fast det klart, jag är ju inte samma kille som jag var innan. Sett ännu mera av världen, plus alla fascinerande människor som kommit längst med min väg.

Vem lurar jag? Jag älskar ju mitt liv. Innehållslöst, visst... men ja jag vet inte. Trivs, vart med om för mycket skit så blivit resistant antar jag.




Inga planer alls, åhh nej, aldrig, aldrig!

Mig äger ingen (only way to keep sane)

Någon annan har gjort det där förr, någon som inte var dålig...