Rider in i solnedgången
Tänkte alltid att jag skulle lägga ned bloggen till sommaren men det får bli ett tidigarelagt avsked. Uppsats och livet kom emellan, har ingen riktig lust eller ork längre.
Så hur avslutar man värdigt en andra gång? Ni kan klicka vidare här till höger för mitt förra avslut på den gamla bloggen - TrixxieDisco.blogg.se
Fått höra väldigt fina ord om mitt skrivande såsom att jag "var den enda värdiga att följa" eller "din är den bästa" osv. Inte riktigt hur jag själv upplevt det... svårt för smicker, mycket bättre på kritik för då gör man någonting fel och måste bättra på. Det är enormt svårt att hålla hög klass rätt igenom.
På senare tid har det mest varit blaha som försekommit, perfektionist som jag ändå vill tro att jag är, kan jag inte klara av att skriva medelmåttigt.
Uppläget har väl mestadels varit liknande, text och en låt. Därför är det på sin plats med en avslutande...
Where do you pick up the threads of an old life?
When you in your heart begin to understand... there is no going back
Kommer vara väldigt kul när jag efter flera år tittar tillbaka på mina inlägg, från båda bloggarna. Har ju ändå bloggat i närmre 2 av 3 år som student.
Har varit enormt svårt också att försöka kombinera alla balla grejer som försegår samtidigt med de inre känslor som jag känt.
Första månaderna av skrivande präglades av lång frånvaro och få läsare. Men som vi alla vet så ökade det i samband med... ja jo precis... Skulle ändå vilja säga att min pik var vid julen, december där i faggorna. Då var jag nog som bäst, som jag själv tycker.
Till sist fick jag precis som jag ville, bara det att högre makter pissade mig i ansiktet.
Är ju mig själv som varit startpunkten, jag är en svår person att förstå sig på det vet jag mycket väl. Komplex individ med förkärlek till det annorlunda...
Fenixxx.blogg.se var f.ö. ett riktigt skitnamn.
...och jag vill såklart tacka alla som läst, ni har betytt mer än ni kan ana. En bekräftelse i sig. Att någon bryr sig, om så bara för några små korta stunder. Means the world to me!
Finaly we have come to the end, my only friend, the end...
The Kid is out of the Picture
Så hur avslutar man värdigt en andra gång? Ni kan klicka vidare här till höger för mitt förra avslut på den gamla bloggen - TrixxieDisco.blogg.se
Fått höra väldigt fina ord om mitt skrivande såsom att jag "var den enda värdiga att följa" eller "din är den bästa" osv. Inte riktigt hur jag själv upplevt det... svårt för smicker, mycket bättre på kritik för då gör man någonting fel och måste bättra på. Det är enormt svårt att hålla hög klass rätt igenom.
På senare tid har det mest varit blaha som försekommit, perfektionist som jag ändå vill tro att jag är, kan jag inte klara av att skriva medelmåttigt.
Uppläget har väl mestadels varit liknande, text och en låt. Därför är det på sin plats med en avslutande...
Where do you pick up the threads of an old life?
When you in your heart begin to understand... there is no going back
Kommer vara väldigt kul när jag efter flera år tittar tillbaka på mina inlägg, från båda bloggarna. Har ju ändå bloggat i närmre 2 av 3 år som student.
Har varit enormt svårt också att försöka kombinera alla balla grejer som försegår samtidigt med de inre känslor som jag känt.
Första månaderna av skrivande präglades av lång frånvaro och få läsare. Men som vi alla vet så ökade det i samband med... ja jo precis... Skulle ändå vilja säga att min pik var vid julen, december där i faggorna. Då var jag nog som bäst, som jag själv tycker.
Till sist fick jag precis som jag ville, bara det att högre makter pissade mig i ansiktet.
Är ju mig själv som varit startpunkten, jag är en svår person att förstå sig på det vet jag mycket väl. Komplex individ med förkärlek till det annorlunda...
Fenixxx.blogg.se var f.ö. ett riktigt skitnamn.
...och jag vill såklart tacka alla som läst, ni har betytt mer än ni kan ana. En bekräftelse i sig. Att någon bryr sig, om så bara för några små korta stunder. Means the world to me!
Finaly we have come to the end, my only friend, the end...
The Kid is out of the Picture
Kommentarer
Postat av:
Trist! Men bra skrivet!
/ Ludde
Trackback
