Min väg

Ikväll är det cocktailparty...

Kommer osökt inpå:

Ive loved, Ive laughed and cried.
Ive had my fill; my share of losing.
And now, as tears subside,
I find it all so amusing.

To think I did all that;
And may I say - not in a shy way,
No, oh no not me,

I did it my way!

Frankie Boy - den sanna gentlemannen, den som alla pojkar vill vara...

Om bakning och stjärnor

Bakdag. Bakisdag med för den delen, gick upp la en pizza, sket i föreläsningen och håller just nu på att grädda pajerna till Kräftskivan.

Yep, här finns det oanade talanger tydligen som träder fram.

Gårdagen kan summeras som skitkul fram tills vi kom fram till Ankan på barrundan. Var så osugen på att gå ut och inte tillräckligt full (spydde förrut pga en massa slem och äckel i halsen) men likväl lockas jag dit av föreställningen att det här kan bli den bästa kvällen i mitt liv.

Så gick det inte till, jag lacka fullständigt på en dryg tjockis till kvinna. Oklart om hon var med oss eller någon annans nolla. Och som ni kanske vet och har fått nöjet att träffa mig när jag blir arg så var jag inte så trevlig tillbaka.

Ett riktigt tivoli när jag blir förbannad, då kommer det mesta upp. Om gamla oförrätter som skett och så är det väldigt synd om mig.

Noll respekt fick man för att man är snäll och ska visa runt. Antar att hon gick runt och tänkte på mat.

Hursomhelst så är det Blue Moon som gäller ikväll. Trevligt. Imorgon är det brännboll på Borgmästarholmen, hoppas jag vaknar likt förra året och bara är jättekanon. Roligt att vara full en hel dag.

Fyfan alltså man super fan varje kväll på nollningen hittills. Ska bli nykterist, möjligtvis munk också för det går ju så dåligt också.

Hehe synd om mig som sagt.

Nej nu ska jag checka pajerna.



Kjell Berqvist!



Någon annan har gjort det här förr, nån som inte var dålig...

Så ja... nollningen har dragit igång och det är full fart mest hela tiden. Roligt men ack så jobbigt, det är hårt att hålla sig på topp hela tiden och ständigt gå runt med ett leende.

It's a hard out here for a pimp (låten vann en Oscar för filmen Hustle n' Flow)

Schön ambiance har vi iaf i vår nollningsgrupp, som inte är grupp 2 i år... besvikelse. 2 är ju bäst egentligen... Man har väl inte bekantat sig jättemycket med de andra personerna utöver de i den egna gruppen, eller jo två snubbar som verkar vara det nya inslaget av players i föreningen.

Ramlade från en högtalare i förrgår. Ont i hela kroppen och fullt med äckliga sår, härligt att sätta tonen direkt.

Hahaha ja just det så himla härligt när Albin ringde heeelt dyng i söndags när vi hade fadderträff, ville att jag skulle ta mig några jävlar och tala allvar :D Ville även att jag skulle göra någonting som tillhör det förflutna också men det tar vi inte upp i detta forum.

Åter till nollningen så är det rätt ansträngande att man betér sig som om man är i en låtsasvärld, en bubbla. Men bubblan spricker när man vaknar upp och inser att man inte kan hålla på så här. Det är vad som kommer slå en när nollningen är över. Det ständiga Kriget med mig Själv.

Kom rädda min själ...

Det syns inte i texten men nyss sprang jag bort till universitetet för att köpa biljetter till sittningarna, jobbigt... iaf vart var jag? Ja just! Rädda min själ, bra bra.

I won't hold my breath no more
This is it, no less, no more
It's ok, I've come to terms
Still sometimes it really hurts

Dansa, dansa!

Maximillian, Vincent & Sean

Det jag ska skriva om nu kan beskrivas som en liten slice av det som oftast sammanfattas som sinnes!

Ni vet de där kvällarna då man beter sig som om det inte fanns någon morgondag och agerar därefter... kom att tänka på det pga förregående inlägg där jag skrev om att vi inte kan vara i min korridor på fadderkvällen. Sanningen är väl den att förstavalet att hålla en sån fest var hemma hos en tjej som heter Tina men av vad som följer här kan vissa människor (jag kanske framförallt) inte visa sig i den byggnaden...

Det är sista kvällen innan jag ska åka hem till Flen för sommaren och en sista tillställning ska till. Oskar är hemma hos mig, redan här kan man ana att något kommer gå åt helvete, och vi förfestar med lite folk hemma at my place innan vi ska vidare till Tinas och någon fest där.

Oskar och jag känner att detta är ett utsökt tillfälle att bjuda på en praktshow, sista kvällen som det ändå är... kommer iaf dit efter några hastiga groggar för många. Festen hålls av några fjantar som är hur torra som helst vilket givetvis trissar upp en själ som min, en själ som älskar det galna och impulsiva.

Take a fucking walk on the wild side sitter jag och tänker, dömmandes av dessa färskingar till individer som inte någonstans skulle få för sig att dansa på några bord inte... färskingar helt enkelt!

Trista äldre människor som det klart känns har passerat sin pik i livet, ingen glöd kvar, om det nu fanns någon från början...

Hursomhelst så ska farsan komma dagen efter och hämta mig tidigt dagen efter, men hindrar det mig att vara ute? Ni känner mig, jag bangar aldrig, det är jag för levnadsglad för. Ska iaf inte ut på krogen. Ludde Sthlm är inte heller sugen.

Folk drar därifrån och kanske framförallt alla galanta damer (vilkas trevliga umgänge någonstans balanserade upp en) särskilt... här någonstans när vi ser alla dra klickar någonting till i huvudet, nånting tänder till...

Här börjar en urspårning av historiska mått, jag börjar kalla mig för Maximillian, Ludde är Vincent och Oskar Sean.

Maximillian, Vincent och Sean blir våran pseudonymer som förverkligar det inre kaoset. Bord välts, soffor likaså, stolar flyger ut genom fönstret, kuddar tänds på och kissas ned (ej min förtjänst vill jag påpeka). Kruka med spyor välts, mikrovågsugnen läggs in i frysen osv...

Mitt i all denna eufori kan jag bara känna att "fan, they had it comin'", vad är det här för jävla skitfest? Fjantarna förtjänar detta och vilka är vi att INTE straffa sådant skitbeteende?

Pga detta tilltag är det nog inte någon vidare idé att visa upp sig där.



Det här är vi den kvällen helt enkelt.

Jag känner fortfarande att vi gjorde rätt som bettede oss som svin. Ibland får man sätta ned foten för sin tro.

I hate your poems, I hate your life style, I hate your arty friends, I hate your meaningless life

Hårt? Kanske, men det var så jag kände... fjantar onekligen...


There are no cats in America

Bär av hem till Flen en vända igen, tror att det är den mest ekonomiska lösningen. Kommer ju bränna sjukt mycket pengar sen när nollningen drar ihop...

Vid nollningen ska jag försöka att ha en bra och vettig uppdatering av vilka events som inträffar. Just nu har jag mest bara tentapluggat och gått på krogen den senaste veckan.

Lite trist, lite skoj.

Livet som det ser ut sammanfattat i 4 ord.

Sjukt taggad inför den här nollningen! Kan bli bättre än de 2 tidigare, alla förutsättningar pekar på det... man känner folk och vi har bättre sammanslutning än vad vi hade förra gången.

Ska INTE tappa bort mobilen, det var en jävla skitöppning på förra omgången.

Det blir fadderkalas nästa lördag, som jag ser fram emot det. Planerna var att vi skulle vara i min korridor men det krackelerade då Stinas kille som typ bor här ska ha fadderfest just då... illa.

Tänkte på den där sjukt sorgliga tecknade filmen Fievel i Amerika eller vad den heter på svenska (American Tail), den är väldigt, väldigt sorglig för att vara en barnfilm. Handlar om hur ryska emigranter, i det här fallet möss, åker till Amerika. Inte många roliga stunder utan mest sentimental... grejen är att tvåan Fievel i Vilda Västern är en helt annan film som bygger mycket på humor. Antar att filmskaparna (Steven Spielberg är producent) insåg att första är en väldigt djup film som yttrar sig till barn under 10 år.


 
Förstår barn svält och hur Europa såg ut i början av 1900-talet?

Nej! Nu ska jag hem till Flen och krama Astrid.

Livets stora frågor

3 stora frågor som jag ställt mig på senare tid:

Vart tar sniglarna vägen när det inte regnar? De är ju inte som maskar och snirklar sig ner i jorden, eller?

Kan man leva på rönnbär?

Vem tror ärligt talat att Mika är heterosexuell?

Wikipedia nästa...

Song of the Day: Magnus Uggla - Vittring

Allting som jag vill kan jag göra!

Du förtjänar så mycket bättre

Tagit bort länken till den här sidan från facebook, så ni som läser den här bloggen kan känna er privilegiade (hur nu det stavas?). Pallar inte med att göra en massa reklam för en sida som är så dåligt uppdaterad och tja rakt igenom dålig...

Känner att jag inte nått upp till någon högre klass med skrivandet, vilket kan bero på att jag knappt har något liv nu över sommaren med en massa jobb och sådana trista prylar.

You deserve better, I will be better
- Med allt vad det betyder...

Var i Norge på släktträff men orkar inte skriva ned allt nu, ska ju gå och lägga mig alldeles strax för att sen gå upp till kontoret.

Tar det sen helt enkelt.

Conclusion är iaf att förra sommaren var i snitt 100 gånger bättre än denna, även om det tagit sig lite nu på slutet.

Anton Johansson, en skugga av sitt förra jag som storbloggare. Det skall tas igen!

RSS 2.0